Gunilla tyckte vandringen på Inkaleden verkade för jobbig så hon bokade en ridtur istället. Men jag tog tåget tidigt på morgonen mot Auges Calientes, eller Machu Pichu town som den också kallas. Mitt i djunglen vid km 104 stannade tåget och släppte av oss som skulle vandra på Inkaleden. Gruppen jag vandrade med var 10 personer plus en guide. Ingen av de övriga hade fyllt 30 så jag undrade hur jag skulle hänga med dem. Det finns många Inkaleder runt Cusco, alla stenlagda med trappor i de brantare delarna. Vi började på en led nere vid floden och gick därifrån upp till solporten vid Machu Picchu. I början på ca 2000 meters höjd växte det mycket vilda orkideer och även andra blommor, till exempel begonior som vi har som krukväxter fanns i alla varianter från rött till vitt. Det gick uppför i stort sett hela tiden och det var varmt och svettigt. Längs vägen fanns en del Inkaruiner som vi tittade på och fick information om. Vid ett högt vattenfall stannade vi och åt lunch och vilade. Efter ca 4 timmars vandring kom vi till Winaywayna en stor Inkaanläggning som återupptäckes först 1944, långt efter Machu Picchu. En imponerande anläggning med stora terassodlingar som låg på en brant sluttning därmed blev det också en brant klättring uppför trapporna för oss. När vi vandrade vidare gick vi förbi det sista lägret för de som vandrade 4 dagar på Inkaleden, då är vi ganska nära slutmålet. Sista halvtimmen var det brant uppför innan vi stod uppe på solporten och kunde se ner på Machu Picchu. Alla var trötta men nöjda och jag hade inga svårigheter att hänga med under vandringen, det var flera andra som hade det jobbigare än vad jag hade. Under vandringen ner till ingången till Mach Picchu där bussarna ner till dalen gick blev det mycket fotograferande av den klassiska vyn över Machu Picchu med Huayna Picchu i bakgrunden. Strax efter att jag landat i mitt hotellrum kom Gunilla också, hon hade åkt tåg hit efter sin ridning. Vi var båda trötta så det blev en tidig kväll, vi skulle upp tidigt dagen efter också.
Vi började Inkavandringen med att gå över Urubambafloden.
Sedan kom vi till ruinen Chachabamba som man tror var en sorts vaktstuga för att hindra obehöriga att ta vägen mot Machu Picchu.
En fin orkidée som växte intill leden.
Vandring på Inkaleden.
Lunchpaus vid ett vattenfall.
Berget i bakgrunden är Machu Picchu som är vårt slutmål för dagens vandring.
Winay Wayna.
Vid Winay Wayna gick det uppför.
Winay Wayna som upptäcktes först 1944.
Första vyn av Macchu Picchu.
Den dagen jag gick på Inkaleden var Gunilla på en ridtur.
Och hon fick också göra ett besök på saltgruvorna i Maras
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar