23-26 oktober Poerto Maldonado

23-26 oktober

23 blev en resdag från Cusco till Poerto Maldonado. På grund av flygförsening kom vi fram sen eftermiddag till Inkaterra Hacienda Concepcion där vi checkade in för 3 nätter i Perus regnskog. När det mörknat blev det en tur på floden där vi spanade efter kajmaner, vi såg mest ungar några decimeter långa, men ett par större kajmaner fick vi också syn på. Minuterna kring skymning och gryning fylls luften av en kakafoni av ljud, det mest genomträngande kommer från vrålaporna, det mesta annat vet vi inte vad det är. Men är finns många sorters apor och fåglar.

24 oktober startade med en utflykt till Sandovalsjön, för att komma till sjön fick vi går 3 km på en stig genom regnskogen där vi stannade för att titta på djur under vägen, det blev flera sorters apor och fåglar, papegojor, bladskärarmyror, fjärilar med mera. På sjön spanade vi efter floduttern men den höll sig utom synhåll för oss, kanske för att det började regna och regnet höll i sig hela turen på sjön och hela vandringen tillbaka. Trots regnkläder var vi ordentligt blöta men det var 25 grader varmt så man frös inte. Regnet fortsatte hela dagen och eftermiddagens aktivitet blev inställs. På kvällen avtog regnet så när det blivit mörkt gick vi en runda strax intill hotellet. Eftersom det regnat var det många djur som var aktiva, vi såg flera sorters grodor, den minsta stor som en tumnagel och den största och ovanligaste var monkeyfrog, namnet kommer av att den klättrar i träd och hoppar som en apa. I en damm låg en kajman på ca 1,5 meter, den har gått upp dit från floden det var första gången man sett en kajman så nära husen. Vi såg ödlor, spindlar, ett par tarantellor och en massa andra smådjur.

25 Vandringen bland trädtopparna som blev inställd igår på grund av regnet planerades istället till 06.00 idag. Men klockan fyra började det ösregna och fortsatte till strax före sex, som tur var chansade vi på att det skulle bli av och hade ätit frukost och var redo klockan sex. Det var en spännande vandring, först upp i ett 39 meter högt torn byggt av trä och sedan gick vi över sex långa hängbroar uppe bland trädkronorna. Direkt efter hemkomsten till hotellet blev det en ny tur till en farm nära Puerto Maldonado där man odlade bananer, ananas och andra frukter som såldes till hotellet vi bor på.
26 Sista dagen hade regnet äntligen slutat, vi han med en liten tur på en sjö innan vi gav oss iväg mot flyget till Lima vi hade också lite strul med flygbiljetterna, men det ordnade upp sig. Framme i Lima gick vi och åt på Alfresko en restaurang vi blivit rekommenderade och det blev resans bästa mat, pepparstek på tonfisk och chokladmusse med glass till efterrätt. Komner ni till Miraflores i Lima måste ni gå dit! I morgon går flyget hem.

 
Vår första försenade lunch på vår lodge.

Utsikt från vårt rum.

En liten kajman.

Fladdermöss

Ett vandrande träd, kan flytta sig en meter på ett år.

Bladskärarmyror

 Stigen till Sandovalsjön.

Sandovalsjön

Regn, regn och regn.

En monkeyfrog på väg upp i ett träd.

En av de giftigaste spindlarna i Sydamerika.

En bullet ant, den heter så eftersom ett bett känns som att bli träffad av en pistolkula. En i vår grupp fick med sig en myra i sin ryggsäck och blev biten i fingret när hon var tillbaks på rummet, hon blev snabbt omhändertagen och fick antihistamin. Men hon hade mycket ont många timmar efteråt.

Svart tarantella.

Vandring bland trädtopparna 30 meter över marken.

På hemväg tillbaks i Lima.

 Resans bästa mat, pepparstek på tonfisk.

till efterrätt chokladmousse med glass på Alfresco i Miraflores.

21 oktober Machu Picchu

06.30 blev vi hämtade på hotellet av Lady, en ung peruansk tjej som skulle vara vår privata guide vid besöket på Machu Picchu. Hon var duktig och tog väl hand om oss när vi vandrade förbi tempelområdet, kungens hus, prästens hus, arbetarbostäder och förråd. Mycket om Machu Picchu är fortfarande okänt och man gör antaganden, man tror att Machu Picchu var en anläggning för astronomiska studier men även en sorts semesteranläggning för kungen och högreståndspersoner av Inkafolket. Man kan konstatera att det aldrig blev färdigbyggt, bygget påbörjades ca 1440 och anläggningen övergavs på 1530-talet då spanjorerna anlände till Cusco. Efter guidningen gick jag upp på Huayna Picchu, det berg som syns i bakgrunden på alla översiktsbilder av Machu Picchu. Det var en brant vandring uppför på ibland väldigt smala trappor. Väl uppe var det en fantastisk utsikt trots att en del toppar skymdes av moln. När vi var nöjda med Machu Picchu tog vi bussen ner igen, åt lunch och satte oss i en bar med varsin Pisco sour medan vi väntade på tåget till Cusco.
Därefter hade vi en välbehövlig vilodag i Cusco med lite shopping och mycket god mat!

Den klassiska bilden av Machu Picchu.

Och här sitter vi!

Soltemplet

Kungens hus och hans sovrum.

Vår guide på Machu Picchu som hetter Lady.

Branta terrasser som byggts för att stabilisera husen.

Här har alla turister som gått förbi skadat grunden så väggen håller på att rasa.

                             Nu är det dags att klättra upp på Huayna Picchu.

Det blev många trappsteg upp.

                                                               På god väg mo toppen.

Äntligen uppe!

Det fanns många fina ställen att posera på.

Det var trångt på vägen ned.

Smala trappor!

20 oktober Inkaleden

Gunilla tyckte vandringen på Inkaleden verkade för jobbig så hon bokade en ridtur istället. Men jag tog tåget tidigt på morgonen mot Auges Calientes, eller Machu Pichu town som den också kallas. Mitt i djunglen vid km 104 stannade tåget och släppte av oss som skulle vandra på Inkaleden. Gruppen jag vandrade med var 10 personer plus en guide. Ingen av de övriga hade fyllt 30 så jag undrade hur jag skulle hänga med dem. Det finns många Inkaleder runt Cusco, alla stenlagda med trappor i de brantare delarna. Vi började på en led nere vid floden och gick därifrån upp till solporten vid Machu Picchu. I början på ca 2000 meters höjd växte det mycket vilda orkideer och även andra blommor, till exempel begonior som vi har som krukväxter fanns i alla varianter från rött till vitt. Det gick uppför i stort sett hela tiden och det var varmt och svettigt. Längs vägen fanns en del Inkaruiner som vi tittade på och fick information om. Vid ett högt vattenfall stannade vi och åt lunch och vilade. Efter ca 4 timmars vandring kom vi till Winaywayna en stor Inkaanläggning som återupptäckes först 1944, långt efter Machu Picchu. En imponerande anläggning med stora terassodlingar som låg på en brant sluttning därmed blev det också en brant klättring uppför trapporna för oss. När vi vandrade vidare gick vi förbi det sista lägret för de som vandrade 4 dagar på Inkaleden, då är vi ganska nära slutmålet. Sista halvtimmen var det brant uppför innan vi stod uppe på solporten och kunde se ner på Machu Picchu. Alla var trötta men nöjda och jag hade inga svårigheter att hänga med under vandringen, det var flera andra som hade det jobbigare än vad jag hade. Under vandringen ner till ingången till Mach Picchu där bussarna ner till dalen gick blev det mycket fotograferande av den klassiska vyn över Machu Picchu med Huayna Picchu i bakgrunden. Strax efter att jag landat i mitt hotellrum kom Gunilla också, hon hade åkt tåg hit efter sin ridning. Vi var båda trötta så det blev en tidig kväll, vi skulle upp tidigt dagen efter också.

Vi började Inkavandringen med att gå över Urubambafloden.

Sedan kom vi till ruinen Chachabamba som man tror var en sorts vaktstuga för att hindra obehöriga att ta vägen mot Machu Picchu.

En fin orkidée som växte intill leden.

 Vandring på Inkaleden.

Lunchpaus vid ett vattenfall.

Berget i bakgrunden är Machu Picchu som är vårt slutmål för dagens vandring.

Winay Wayna.

 Vid Winay Wayna gick det uppför.

 Winay Wayna som upptäcktes först 1944.

Första vyn av Macchu Picchu.

 Den dagen jag gick på Inkaleden var Gunilla på en ridtur.

 Och hon fick också göra ett besök på saltgruvorna i Maras